Possessivt

Jag älskar att dra handen över en fullskriven sida. Det är vackert. Bokstäverna är visserligen ojämna, oformade och nästan oläsliga men de är där, de är verkliga och bäst av allt: de är mina.

Jag låter ingen, ingen ta dem ifrån mig, ta deras betydelse och läsa sönder dem, suga ur dem allt jag lagt i dem och mellan dem, i mellanrummen och mellan raderna. Orden är mina. I alla fall en liten stund. Du får inte ta dem ifrån mig.