Ett första inlägg

Feberseg och fylld av Relifex, strömavbrott i min hjärna. Någonting funkar inte, och jag vet inte vad jag håller på med. Bokstäver blir till ord och orden flyter in i varandra, en massa utan betydelse som dränker mig i mig själv och jag skriker utan ord, för det är inte jag som bestämmer, det är orden.

Långa meningar är en sköld så jag inte kan skada mig själv, det är så jag kan bestämma över mina andetag, så jag bestämmer när jag ska andas, ingen annan, ingen annan.