Blue, blue, blue dear

Bruised, blir det på svenska blåmärkt?

Fel, fel, fel

Varför blir språket så högtravande och passivt när jag känner mig som en obildad Duracellkanin?

Sätt fast det i tiden

Ibland tål orden inte datumstämpeln.
Ibland får de en ändå.

Fråga, tänk, skriv, följ

Varför är en dröm så mycket verkligare än en tanke? Om man måste förneka att något finns är det väl verkligt? Finns det ett tillstånd som är att inte finnas? Kan man vakna i vaket tillstånd?

Skriv för ditt liv

Ibland undrar jag om jag inte skriver istället för att leva. När jag skriver livet istället för att leva blir det som jag vill. Nej, det blir det inte. Det blir det inte.

Slocknande

Glöm mig inte på perrongen, göm mig inte under snön. Jag fryser så lätt och det blir så kallt när vi inte ser eller ler.

Jag bara skrattar åt sanningen i love is remote in this wailing winter wonderland och undrar vad jag ska göra nu. Vänta, skriva, överanalysera, drömma eller bara glömma? Det kanske skulle bli så, jag vet inte, jag vet inte. Det blev så i alla fall.

Stensjö

Huset på andra sidan sjön med granen på taket drar inte lika mycket nu när snön dämpar alla ljud, minnen, önskningar. Den världen tillhör inte mig när allt är gömt under snö och det enda som syns är granen som lyser och en sjö lika frusen som jag är.

Skilj mig från dig

Att urskilja det som är bland det som inte är, må det vara text eller handling, är för mig omöjligt. Små rörelser som bara jag ser, rör du dig, gör du dig som jag? Orden på rad som bildar något större, något som kan göra något eller orden som bara stjälper, vad är det för skillnad?

Det är ändå bara ord och ord och inbillade likheter och ett spel där vi försöker vara varandra så diskret så den andra inte ser men bara anar.

Hundkärlek

Kärlek är blodigt när det är en hund som tappar tänder.

Possessivt

Jag älskar att dra handen över en fullskriven sida. Det är vackert. Bokstäverna är visserligen ojämna, oformade och nästan oläsliga men de är där, de är verkliga och bäst av allt: de är mina.

Jag låter ingen, ingen ta dem ifrån mig, ta deras betydelse och läsa sönder dem, suga ur dem allt jag lagt i dem och mellan dem, i mellanrummen och mellan raderna. Orden är mina. I alla fall en liten stund. Du får inte ta dem ifrån mig.

Verklighet

Fast förankrad i verkligheten med huvudet högt ovanför moln av frusen andedräkt i en värld där drakar finns på riktigt.

Vacklande världsbild

Lädret spricker i sömmarna
Tömmarna brister
och hästarna är lösa

Hästhållning eller världsuppfattning?

Isbrytning

Men darling, darling, ser du inte att isen redan är bruten?

Hund

Hunden står på huvudet i en värld av snö och en reflex. Gräver en grop som vi alla ska falla i, och snart kommer han in för att berätta att julgranen är stulen.

Händelserik tågresa

Mannen som är utklädd till drake sitter snett framför mig, och jag tänker att jag vill inte bli räddad av en prins på en vit springare, för jag är prinsessan på den svart-vita springaren som håller drakmannen fången.

Åka fast

Länstrafikens kontrollanter frågade när jag var född. 91 sade jag utan att tveka. Har du leg? Nej, jag har aldrig behövt något. Fyll i ditt personnummer.
Äh. Jag är inte född 91. Har du leg? Ja, men jag har aldrig behövt det! Likväl blev jag 95 kr fattigare och fick med mig en faktura på 500 kr. Men jag vet vad faktura betyder, så det gör inte så mycket.

Det måste ju göras!

En annan natt

Vi gick mellan åkrar i en natt fylld av storm och snö, pulserande, pulsande steg mot en annan värld och ett annat liv. Skrik och ystra ben i snödans, halkande, svalkande. Snön föll på din hals, min hals och smälte.

Morgondag

Om snön inte ligger kvar imorgon förklarar jag heligt krig mot ödet, vädret, världen.

Snösyner

Snön föll horisontellt på dig när du kom gående mot mig och inte såg någonting, framåtlutad och snötäckt. Ditt hår var alldeles vitt och ostyrigt. Jag bara kastade mina snöbollar. Jag träffade en gång.

Ett första inlägg

Feberseg och fylld av Relifex, strömavbrott i min hjärna. Någonting funkar inte, och jag vet inte vad jag håller på med. Bokstäver blir till ord och orden flyter in i varandra, en massa utan betydelse som dränker mig i mig själv och jag skriker utan ord, för det är inte jag som bestämmer, det är orden.

Långa meningar är en sköld så jag inte kan skada mig själv, det är så jag kan bestämma över mina andetag, så jag bestämmer när jag ska andas, ingen annan, ingen annan.